Jag kom via T Centralen och gjorde ett stopp i Gamla Stan, det var en blåsig vårdag 2019, det var som om tiden stått stilla.

Perrongen i Gamla Stan är smutsig och gråblek, duvorna nöter på tunnelbaneperrongens armaturer och klockor. De gör sitt till för att skapa en känsla av en sliten och trött perrong, som på något sätt minner om många års slit av resenärer som passerar perrongen, röker i väntan på nästa tåg, kurrar ihop sig i snålblåsten, och snabbt kilar in mellan de gnisslande dörrarna för att komma vidare till nästa station…

Om Söder har sitt klientel och Östermalm sitt, så fylls perrongen i Gamla Stan av allt möjligt slags folk och fä… Känns som ett slags mellanland, där alla möts på lika villkor, och njuter av Gamla Stans charm, historiska vingslag och små prång att mötas i…

Thory Bernhards och Gunnar Landgren sång ”Vår i Gamla stan” passar bra här.

Texten:

Vår i Gamla stan

I Storkyrkobrinken slås fönstrena opp
och muntert gardinerna vifta
och uvparen flaxa kring kyrktornets topp
i hopp om att snarast bli gifta

När vind och sol ger extra svaj
åt varje kjol på Munkbrons kaj
då är det åter vår i Gamla stan
då är det vår i Gamla stan

då grönskar Kolingens kavaj
som en syrénberså i maj
och fiskmadamen övar sin sopran
när det är vår i Gamla Stan

Från alla trånga gränder
och från alla mörka prång
det stiger över taken
emot skyn en jubelsång

När Stampen fått var vinterpaj
och alla sjömän sagt ”Goodbye”
då är det åter vår i Gamla stan
då är det vår i Gamla stan